det känns konstigt

totalt 20 dagar har jag spenderat ute på Gamlegård i Torna Hällestad tillsammans med ett härligt gäng ungdomar och ledare. Idag är lägret slut, konfirmanderna åkte hem vid 11 och vi ledare skiljdes åt några timmar senare.

Jaha, vad ska man göra nu då? Har sällan känt mig så tom inombords som jag gör för tillfället. Lägenheten känns tyst (Truls deckade kl 18 idag (kan bli en spännande natt) och Ole ser fotboll), jag känner mig ensam och saknaden är stor.

Den värsta känslan, som vägrar ge med sig, är att jag inte vet när eller ens om jag kommer att träffa konfirmanderna igen. De bor spridda över framför allt Skåne men även uppåt landet och hur gärna vill en 15-åring hålla kontakten med ledaren på 31 år?? Tveksamt....

Jag hoppas och tror att allt lägger sig om några dagar, oavsett känns det galet att jag ska börja jobba imorgon - på riktigt.

Konfa vs Kånka

Igår styrde vi kosan hem från Kånka 2.0, Gripens och Hohögs sommarläger. Ole och jag har, tillsammans med Jens och Lisa, agerat matstab och haft vårt högkvarter i Osby scoutkårs hus vid Osbysjön. Dagligen har vi färdats på småvägar i Osbytrakten och levererat lunch- och middagsleveranser till scouterna som på detta läger inte legat still på en lägerplats utan varje dag färdats mot nya mål.

Scouterna har troligtvis och förhoppningsvis haft en kanonlägervecka med många häftiga upplevelser med sig i bagaget, bl a långa cykelturer, häftiga kanotrace och fina lägerplatser, men för oss som var logistikpatrull var lägerveckan sisådär... lägga betalda semesterdagar på att åka runt och leverera mat kanske inte var århundradets roligaste idé. Trots detta har vi haft en kanonvecka. Tillsammans med familjen Formare från TH cyklade vi en lång tur och beskådade fåglar vid ett häftigt fågeltorn, besökte Brios lekoseum i Osby och badade i Osbysjön. Lisa, Jens och Morris lämnade oss efter halva lägerveckan och då passade jag på att hänga med upptäckarscouterna en dag när de skulle cykla 2,3 mil vilket i slutänden blev 3,3 mil pga avstängda vägar och felnavigering av oss ledare. Sista 2,5 dagarna spenderades på Snapphane scoutdistrikts lägerområde Hultet som varmt kan rekommenderas till alla. Fantastiskt område, enkelt men underbart! Ett i övrigt roligt, varmt och härligt läger avslutades tyvärr med sommarens oväder no 1 och lägerbål, lägeravslutning, bananer med choklad och märkesutdelning fick ställas in eftersom lägerområdet mer eller mindre svämmade över!

Som jag redan skrivit i inlägget tidigare så skulle jag vara med på konfalägret de två första veckorna. När Jens och Lisa kom och hämtade mig på söndagen hade jag en stor klump i magen som vägrade ge mig sig. Det känndes snöpligt och orättvisst att behöva lämna lägret efter två veckor då man äntligen lärt känna konfirmanderna, kommit in i någon form av rytm och allt bara flöt. Inte blev det lättare av att killarna kvällen innan avkrävde mig gonattkramar för att de tyckte det skulle bli så tråkigt att jag skulle åka "för du är ju en av de bästa ledarna, varför måste du åka?"..... det var knappt jag kunde hålla tillbaka tårarna. Kan ni tänka er att vi snackar inte om 8 åringar utan om killar på 15....
Efter diverse konsultationer med mig själv, Ole, Josse (konfalägerchef) och min personalchef har vi nu kommit överens om att jag åker tillbaka till konfalägret på tisdag och stannar resten av veckan tills lägret är slut. Jag skulle ju egentligen haft semester veckan som kommer, men vi hade inget planerat så nu tar vi den semestern senare i höst, Italien, Dubai, Mallorca...det finns mycket att välja på!

Sist men inte minst, igår fick Lina och Mårten en liten flicka!! Jag vet inte ännu vad hon ska heta men det verkar som att allt gått bra och hon ser fantastiskt fin ut på fotot som jag fått i mobilen! Imorgon drar vi till Falsterbo och träffar Katarina, det ska verkligen bli kul!


Ledarna var överlag mer intresserade av VM finalen i fotboll, men jag tror ändå att konfirmanderna uppskattade initiativet!
Om Truls blir lika bra och rolig som den här killen blir jag som mamma väldigt nöjd! Den bästa konfirmanden i gruppen enligt mig!
Trulleman fick hög feber (41 grader) i 3 dagar, sk 3-dagarsfeber, åtföljd av utslag och prickar på hela kroppen, sk 3-dagarsfebersutslag! När febern var över kom han och Ole ut till mig igen och då var ordningen återställd!
Varje kväll och varje morgon hålls det afton/morgonbön. Jag har varit med på långt ifrån alla men det är ganska stämningsfullt!
Modet idag..... ibland känner jag mig sjukt gammal.
Ytterligare två härliga konfirmander som jag kommer att minnas länge!!

Konfaläger

det trodde ni aldrig, och inte jag heller för den delen, men för tillfället befinner jag mig på Gamlegård i Torna Hällestad och är konfirmationsledare!

Är själv konfirmerad (1994) men inte med scouterna och fick frågan i våras tack vare min nya tjänst ifall jag ville hjälpa till på konfalägret. Efter lite konsultation med maken och koll på semester etc så tackade jag ja till de första två veckorna (sen är det semester för vår del) och i skrivande stund är jag mycket nöjd med mitt beslut.

Har blivit köksassistent i köket där Mattias är boss! Det är ganska kämpigt att laga mat till 35 personer men väldigt lärorikt och givande. Det blir bättre och bättre för varje dag även om vi gjorde några missar med potatisen och fisken idag.

Ole och Truls har varit här till och från och förgyllt både min och konfirmandernas tillvaro. Fast Truls har tyvärr fått feber idag och ligger och sover, hoppas det bara är lite solsting och att han snart är frisk igen.

Konfirmanderna är en härlig och brokig samling med tonåringar från mestadels Skåne men även några "utomsockens"! Stereotyperna är på plats: - tuffa bruden med solbrillor i håret och tighta utmanande kläder, den tystlåtne killen som föredrar att hålla sig i bakgrunden, sportkillen med ganska nonchig attityd men som innerst inne är hur go som helst, tjejerna som inte är lika häftiga (sån var jag alla kategoriera när jag var i deras ålder), m fl.

Bifogar en bild som Klara tog på mig första dagen på lägret!

Konfaledare?

Borglig vigsel och namngivning istället för dop, självklara val för mig och äkta maken. Trots detta inleder jag i år min karriär som konfirmationsledare, spännande. Dock kan tilläggas att det blir en del av mitt jobb och att jag kommer att få vanlig månadslön för mina aktiviteter.

Scouterna har sedan 1983 arrangerat scoutkonfirmationsläger ute i Torna Hällestad i distriktets och Slottis hus, Gamlegård (som båda husen kallas). I år kommer 24 hormonstinna 14-15 åringar invadera husen under 4 intensiva veckor i juli. Jag har blivit tillfrågad av ansvarig ledare att som resurs från distriktskansliet hjälpa till under lägret. Eftersom vår sommarsemester redan var planerad kommer jag i år "endast" att vara med de två första veckorna. Om jag blir tillfrågad fler gånger framöver kommer jag troligtvis att vara med alla fyra veckorna. Jag ser detta som en enorm fördel i mitt jobb, vilket jag vet att många andra inte gör:

+ 4 veckors fantastiskt läger - betalt
+ Torna Hällestad med underbara omgivningar mitt under sommaren.
+ ett härligt ledargäng som jag tror jättemycket på
+ fantastisk ungdomsverksamhet som ger minnen för livet
+ kan det bli bättre för Truls? 4 veckor spring och lek i skog och mark, med massor av vänner runt omkring inte bara på konfan utan även i form av släkten som ju bor i TH.

Efter helgens planering och förträff med konfirmanderna idag ser jag ännu mer fram emot sommarens äventyr än innan!

(för er som inte vet så står Dalby församling för undervisningen, medan vi scouter står för allt det andra!!)

I'm back

Inga ursäkter finns för att jag inte lättat mitt hjärta på denna blogg på över en månad. Det finns bara en anledning och den heter - JOBB!
Jag både älskar mitt nya jobb och har konstant dåligt samvete.

Jobbet är allt jag kunnat drömma om, med mängder av roliga uppdrag, härliga människor, massor av ideellt engagemang och en glöd som är oerhört härlig att se och få uppleva. Samtidigt har jag fortfarande inte riktigt fått bukt med det här att jag jobbar kvällar och helger. Jag känner dåligt samvete gentemot min husman men framför allt mot Truls. Vissa kvällar när jag kommer hem sent har jag inte sett honom på hela dagen, han sov när jag gick på morgonen och sover när jag kommer hem igen. I gengäld kan jag förvisso ta ledigt andra dagar i veckan och framför allt gå tidigare på fredagar t ex. Jag lär mig nog snart att hantera det men det är inte mycket som krävs för att jag ska få dåligt samvete.

Har gått med i Viktväktarna tillsammans med min nya kollega Caroline. På torsdagar väger vi oss. Mitt mål är att komma ner i 62 kg. Efter första veckan hade jag gått ner 0,9 kg, alltid något. Har inte ätit godis på 1,5 vecka och det mina vänner är en sanslös bedrift för att vara jag. Men ni anar inte hur sugen jag .... hade gjort allt för en påse godis just nu!

härlig kalender

galet mycket har det varit sista tiden, men inte bara jobb utan framför allt scoutkurs och semester!

Kursen var mycket givande och man fick sig både en och två funderare på vad man gör som scoutledare, varför man gör det och hur man gör det. Då bör man ju också tillägga att jag själv anser att jag är en ganska kompetent och genomtänkt ledare redan som det är, tänk då vad givande en sån här kurs hade varit för alla de ledare där ute som gör ett avsevärt sämre jobb än vad jag gör.... jag skulle kunna räkna upp ett tiotal ledare som hade behövt gå kursen. Kanske inte så snällt sagt men det är sanningen. Punkt. Slut.

Mallorca var välbehövligt och över all förväntan. Måste motvilligt erkänna att jag hade lite förutfattade meningar om ön, men ingenting av det vi såg infriade mina förutfattade meningar. Istället fick Ole, Truls, mamma, Katarina och jag njuta av en underbar lägenhet, uppfriskande hav och pool, lyxiga yachter, shopping både i fint och dåligt väder, tapas, vin (i massor), pärlor, hyrbil, Valdemossa, Soller, Palma, sovmorgon, frukost på balkongen, saltkristaller på kroppen, Miro, god mat och FRAMFÖR ALLT ett fantastiskt bröllop som Emma och Patrik stod för. Tack för att vi blev bjudna och fick uppleva denna fantastiska dag med er.

Tillbaka i verkligheten och faktum är att oktober inte ser så uppbokad ut (än!). Det som är uppbokat är bara roliga saker - två 30 årsfester, en 40 årsfest, en 29 årsfest och däremellan lite mammapromenader, fikor och luncher och så en gnutta scouting på det!

Tilläggas skall att september varit den barntätaste månaden i mannaminne - jag passar på att gratulera Malin & Angus till Elsa, PM & Sabine till Klara, Petra & Ola till Stella och Liza & Pontus till Hugo. Så nu går vi bara och väntar på att Truls ska få en kusin till....Lina och Johan får tillökning om några veckor!

Väderprognosen

har förbättrats något men det är fortfarande kallt på fjället. För tillfället vill jag inte åka alls...
inte pga de bistra väderutsikterna utan för att jag ska lämna Truls och Ole. Känner mig som världens mes men får för första gången under de här 9 månaderna känna av hur det är att lämna hela min familj. Jag är jättenervös och hela tiden dyker hemskheter upp i mitt huvud typ den innebrända Staffanstorpsfamiljen häromveckan, där pappan och ett av barnen var borta och kom hem till en familj som inte längre fanns.

Ja jag vet att ni tycker jag är galen och jag vill verkligen inte alls tänka så, men nu gör jag det och jag kan inte styra det.

Fast det är klart att jag ser fram emot TG-kursen. För er som inte vet vad TG är kan ni läsa lite mer om det här
Nä nu måste jag packa färdigt, gäller att passa på medan Trulleman sover!

Retro

Imorgon drar vi på läger i 11 dagar. Det lär inte bli så mycket bloggat under de dagarna så jag får ta mig i kragen och berätta mer när vi kommit hem!
ÄNTLIGEN SEMESTER - ÄNTLIGEN RETRO!!

Sommarlov

sommaren 1996 var det sista gången jag hade sommarlov, året därpå hade jag tagit studenten och började sommarjobba för att tjäna ihop lite pengar. Sedan dess har det varit mer tjäna pengar än sommarlov om man säger så. Att Truls är hela 7 månader idag på dagen gör att han är i en perfekt ålder för att vara på stranden. 7 månader och inte har lärt sig att krypa betyder att han stannar på filten under parasollet som jag införskaffat och det innebär att John min trogne strandpartner lätt kan passa Truls medan jag själv tar mig ett dopp i det blå. I 7 månaders present fick Truls sitt första dopp i havet någonsin, varken förtjust eller förskräckt snarare konstaterade han att det var kallare än på babysimmet eller i badkaret!

Nu ska jag få lite annat gjort under eftermiddagen bl a laga Trulsmat, skriva en jobbansökan (!!) och fixa med grejer till Retro!

så skönt

Fr o m igår kl 20.10 är jag inte längre kårordförande i Slottis och i sanningens namn är det så j-kla skönt. Den här dagen har jag gått och drömt om de senaste två månaderna. Givetvis kommer det vara svårt att inte vara med i "ledningen" längre men herre gud så skönt det ska bli.

Tiden går fort, Truls börjar bli stor, eller ja stor kanske inte rätt ord på en 6,5 månaders baby men större än han var när jag skrev senast. Han är inte riktigt lika kvick på de motoriska momenten som t ex sin kusin Morris, men nu har Truls lärt sig sitta och det tycker han är jätteroligt. Att sitta vid babygymet och leka med alla leksakerna är toppenkul, och nu har han dessutom börjat böka sig runt på mattan genom att rulla runt och på så vis ta sig "framåt". Spontant känns det som att det inte är långt kvar till han upptäcker hur man kryper, men ska sanningen fram så har jag sagt det ganska länge nu! Nåväl, ingen brådska - det ger sig!

Tro det eller ej så är det sommar....tittade man ut genom fönstret i fredags, då min darling och Jens skulle köra Vätternrundan, så hade man kunnat tro att det var februari, men idag är det najs väder igen - härligt.

Idag ska jag träffa två riktigt gamla vänner, känns som att det var i tidernas begynnelse som vi umgicks. Mitt ex Henrik hade två goda vänner Johan och Ki som i sin tur hade vars en flickvän Sara och Annica. Det tog slut mellan dem precis som mellan mig och Henrik, men via facebook har jag, Annica och Sara hittat varandra igen. Fika i Slottsträdgården står på programmet och det ska både bli spännande och kul!

Snart midsommar - i år firar vi med Oxieligan hemma hos Denise och Osten i Toarp!

nu är det gjort

idag har jag fattat ett beslut som jag nog borde ha gjort för länge sedan.

sova hela natten

det sägs att tiden går snabbt när man har roligt, och en sak är säker roligt har jag. Truls är det absolut bästa och roligaste som hänt mig!

Dessutom verkar lilleman vara mamma och pappa tillags och har därför senaste veckan sovit ca 8 timmar per natt. Förvisso vaknat till någon gång men inte velat ha mat utan bara lite närhet, och närhet får han så gärna! Shit att man kan älska någon så mycket, otroligt.

Annars har sista tiden präglats otroligt mycket av scouter. Scouter, scouter, scouter och jag är så inihelvete trött på det. Inte på själva scouterna i sig utan på allt oengagerat folk som tror att man är nån jäkla nickedocka (vilket jag dumt nog är ibland). Orkar inte gå in på nått längre resonemang på det här men satans trött är jag.

I nästa vecka ska jag anmäla mig till Vårruset, ha en date med Muzagga-wife, kanske falafla med Tutti och sen till helgen blir det loppis för hela slanten - kul!

Nä lite Portugal-Sverige att somna till....Zzz Zzz Zzz

aldrig mer

släp!
Idag har vi samlat in loppis med scouterna och om sanningen ska fram så är det faktiskt ganska kul, fast inte så lätt att förklara för andra att det är roligt att köra runt Malmö och hämta grejer hos folk! Det som däremot inte är roligt är att köra med släp. Så länge man ska rakt fram är det ok, så fort man måste börja knixa och trixa så är jag urkass på det där med släp. I dag fastnade jag bokstavligt talat med släpet på en parkering på Nydalavägen och det slutade med att Piller fick gå ur bilen ta loss släpet och för hand putta det till den platsen vi ville ha det på. Jag har lovat mig själv att aldrig mer erbjuda mig att köra med släp...!

Två konstateranden

1. Det snöar :-( buuu jag är inte vän av snö. Kallt, halt, blött och tråkigt eftersom det aldrig blir något riktigt av det här nere i Malmö.

2. Div journalistpriser har delats ut igårkväll, bl a vann två Sydsvenskan journalister Stora journalistpriset 2008 för sina avslöjande i HSB Skåne. Det som däremot intresserade mig desto mer, och som jag i min vildaste fantasi inte kan förstå att jag missat, var att Fredrik Strage vann priset som Årets förnyare 2008 för sin lista på DN "De 100 största rockögonblicken på Youtube" . Massor av härliga musikklipp men framför allt otroligt mycket smaskig och intressant historia, referat, smaskiga detaljer etc om artister och händelser som jag inte hade minsta aning om. På lunchen tog jag mig igenom plats 1-6 så då är det ju bara 94 kvar! Sista två veckorna på jobbet är räddade!!

Imorgon julbasar - najs! Sen säger jag tack och hej till scouterna i åtminstone 2 månader - najs det med!

Mobilbloggen

Nu har den nya telefonen kommit, och efter lite trix och fix igårkväll är samtliga kontakter överförda från gamla till nya luren och det innebär också att att Mobilbloggen är uppe och kickar igen, efter 1,5 års frånvaro!!

Har även pratat med ledningen för Visitors Department på WSJ 2011 och jag och Annica har fått in en fot på de guidade turerna på världsjamboreen 2011. Känns bra, spännande och ganska overkligt att vi redan vet vad vi ska göra sommaren 2011 då Minirosso är 2,5 år gammal!!

retro framgång

Nästa sommars coolaste händelse är ju för er som inte har koll på läget - Malmökretsens sommarläger RETRO!!

Tankar kring detta läger började formas för nästan ett år sedan och i våras började de första planerna smidas. Magnus och jag bildade en lägerkommite som inriktat sig på diverse olika grejer. Matgruppen är under kontroll, likaså förläggning....programmet har dock sackat efter lite grann. Många har visat intresse men få har fått tummarna loss.

I förra veckan påbörjade Magnus och jag vår PR-turné bland seniorerna i kretsen. Tre lag har redan haft besök och ytterligare 4 eller 5 väntar inom de närmaste veckorna. Upplägget är att vi först kör en musikquiz med låtar och frågor som spänner från 50-talet och framåt och sedan försöker vi få feedback från seniorerna om vad de vill att vi ska ha med på lägret och vad vi kan skippa!

Nåväl, igår fick vi väldigt goda nyheter. Ett gäng ledare från Hohög som till en början varit lite svårflirtade meddelade igår att de mer än gärna är med och kör program på lägret. Det betyder att Oles programgrupp utökats med 4 jäkligt bra ledare!! Jag ser verkligen fram emot att höra vad de har tänkt sig och hur de lägger upp arbetet - najs!

Gräsänka i helgen, med tjejmiddag på kvällen, längtar redan till jag kan sova!!

mot hufvudstaden

i eftermiddag bär det av mot Stockholm tillsammans med maken, svågern, svägerskan och deras son! wunderschön!
Lite minisemester mår man alltid bra av framför allt när höstvädret visar sig från sin bästa sida!
Grundanledningen är att Ole och Jens ska springa Lidingöloppet, 3 mil, på lördagen och när de ändå ska upp så passar fruarna och barnen på att hänga med. Väl på plats ska vi även hinna med att träffa lite folk som bor i krokarna bl a Peter och min kusin Caroline!
Annars har sista tiden gått fort. Min kusin, Anders, mamma och hennes Enrique har varit på besök och det var verkligen kul att träffa henne - det var inte igår!
Scouterna har lugnat ner sig och jag känner att jag kan pusta ut för första gången på länge! Den scoutingen som väntar är bara sånt som jag anser är kul och det är då det är värt att vara scout/kårordförande.
Magen växer och växer och det känns mer och mer overkligt att det faktiskt ploppar ut någon om mindre än tre månader! Bäst av allt är att om två månader och en vecka slutar jag jobba och ni kan inte ana hur mycket jag längtar, hur hemskt det än låter!

Pust och stön

Senaste två veckorna har varit de tråkigaste i mitt liv...eller jag ska nog skriva scoutliv. Så mycket som scouterna kan ge en lika mycket kan det suga musten ur en också. För exakt en vecka gick jag bokstavligt talat in i väggen.... det är de här förbannade ledarteamen som verkligen inte vill gå ihop på något sätt och jag blir galen. Tar av någon anledning på mig skulden fastän jag vet innerst inne att jag inte är skyldig till något.

Varför ska det vara så förbannat svårt att meddela saker och besked i tid, att lyfta luren och ringa och meddela ett beslut. Varför ska det klydda så förbannat mycket? Varför har scoutledare fått för sig att det är tråkigt att vara miniorledare?

ahhhh jag blir galen. Snart tar jag timeout

Torsdag 24 juli

Även om vandrarhemsrummen var minimala var vi ändå väldigt nöjda med vårt boende. Fina miljöer både inom- och utomhus. Frukost intogs och sedan packade vi snabbt för att påbörja vår färd norrut(!) igen!! Vi tänkte passa på att stanna på några minnesvärda platser innan vi gav oss ut i det blå spåret. Med vår hyrbil tog vi oss först till Gunnerud. Det är platsen där, i princip, hajken slutar. Vi kunde konstatera att Klarälven hade lågt vattenstånd och att hajken hade excellent väder. På väg därifrån hände största smolket i bägaren på hela vår semester, vi körde över en katt. Usch det går inte att beskriva med ord hur ledsna vi båda blev. Vi var tvugna att stanna, Ole var stark nog och la katten åt sidan, men usch så hemskt det var. Detta satte spår i oss i flera dagar men framför allt under de kommande timmarna. Trots vårt tillstånd fortsatte vi vår färd. Ett stopp i Ekshärad med besök på kyrkogården med de fantastiska gravstenarna/järnkorsen och sedan upp längs med älven. Vi besökte två andra kyrkor den i Norra Ny och i Dalby. Vi är väl inte direkt kyrkliga av oss,men dessa gamla träkyrkor är det något visst med oavsett om man är religiös eller ej. Så åkte vi bort till byggplatsen, dvs platsen där flottarna byggs under hajken. Timret var redan på plats och utedasset som vi byggde för 3 år sedan stod kvar i skogskanten! Efter en strapats på småvägar tog vi oss bort mot vårt mål för dagen - Tjärnarna. Tjärnarna är en av de allra finaste, om inte finaste, nattplatserna under hela hajken. Ditt in kan man inte ta sig med bil så vi fick parkera ca 2 km ifrån och vandra in längs den nästintill obefintliga stig som finns, tack och lov gick vi rätt denna gång tillskillnad mot för några år sedan! I fantastiskt sommarväder väntade vi sedan på att få höra något ljud som förvarnade oss på att scouterna var i antågande.... under tiden hann vi med att bada, laga mat, sy fast märken på skjortan och njuta av att vara tillbaka. Vid 17.30 kom hela ligan, dvs 45 scouter och 6 ledare. Återseendet med de gamla kavaljererna blev väldigt omtumlande och på en sekund kändes det som att man var tillbaka i hajken. Dock var vi väldigt försiktiga, även om man känner sig hemma så är det ju inte vår hajk. Vi tog oss några allvarliga ord med Annica och förklarade att vi kunde stanna en liten stund eller till dagen därpå. Kavaljersteamet fick bestämma, och trots att det var några nya med som vi aldrig träffat förrut bestämdes det att vi fick stanna! Fantastiskt. I gassande kvällsol njöt vi av bad, hajkberättelser och god mat och bäst av allt - på kvällen fick vi vara med om en härlig Värmlandsafton som blev kanonfin med Poetry Slam, Värmländska skrönor, Dan Andersson låtar och en fantastisk avslutning med Ack Värmland du sköna! Snacka om att vi sov gott denna natt!

Hjälp

det var ju inte meningen att det skulle gå så långt mellan gångerna! Vet inte ifall jag orkar sammanfatta allt som hänt sedan sist men i väldigt stora drag kan man säga att jag har fått uppleva -

- en fantastisk lång weekend i Budapest med Katarina (ska försöka skriva ett separat inlägg om denna underbara resa och få in lite bilder med)
- en väldigt lyckad kårhelg på Hörrs Nygård inklusive en väldigt givande kårstämma
- sjösättning av Wilma - äntligen!
- lilla Svala kom till jorden den 30/5, jag blev alltså moster då!
- sommaren verkar ha kommit för att stanna!! Vågar knappt skriva det för så kände väl alla i maj/juni förra året också och sen kom regnet...
- laddar inför Tjejvättern som är om två dagar!!