seperationsångest

mina bröst håller på att skiljas från Truls! Nu har vi nämligen inlett operation "puré"!! Två dagar i rad har Truls fått smakportion av potatis och morötter och det verkar var med skräckblandad förtjusning som han låter sig smaka! Förhoppningsvis inser han snart att det är väldigt gott med riktig mat, men samtidigt kommer en konstig känsla krypandes genom min kropp, snart är han så stor att han inte längre behöver min mjölk, och de mysiga stunderna med amning är snart ett minne blott... men framtiden har säkert mycket bra grejer och stunder att bjuda på!! eller vad tror ni??

Pretto

innan Truls föddes hade jag ganska så bestämda åsikter om hur man dels ska uppfostra sitt barn men också hur ens barn ska vara klädd och med vilka leksaker barnet ska leka med. Inga plastiga skitleksaker i pastellfärger, inga snutteputtiga kläder utan rejäla saker det är min melodi.

Så står man då här i verkligheten. Än så länge får jag väl säga att det där med uppfostran inte riktigt slagit igenom ännu, men beträffande kläder och leksaker har jag väl ändrat mig en hel del, eller så här kan man väl säga att verkligheten inte alltid ser ut som man hade tänkt sig.

Givetvis spelar det inte mig någon roll om jag hade fått en flicka eller en pojke, men så här i efterhand så är jag ganska glad över att det inte blev en flicka för då slipper jag åtminstone ljusrosa grejer och kläder. Tittar man in i leksaksaffär så finns det ljusrosa landskap med grejer som är tänkt att ens lilla flicka ska leka med, än värre när man börjar snegla mot pojkleksakerna som mest är bilar, robotar och annat MEN inte ljusrosa.

Kläderna saglas och skitas ner i snabb takt för tillfället, just nu är prio inte om tröjan är retrosnygg i brunt eller om den är åttitalsförfärlig i pastell-ljusblå, allt klär en skönhet! Roligast av allt är det där med leksaker. Av alla leksaker som Truls har att tillgå och det har faktiskt blivit en del, fastän vi själva nästan inte köpt något alls så har han fastnat för en hemsk knall-neonorange docka som ska försöka se ut som Pippi Långstrump. Fulare sak kan man knappt hitta, men det är helt ljuvligt att se hur han skiner upp varenda gång jag tar fram dockan - så då får mammas åsikter kliva åt sidan!