9 dagar kvar

nu är det bannemig bara 9 dagar kvar tills jag och Ole flyttar till Rinkabyfältet. 3 dagar senare kommer även Truls. Saker och ting börjar falla på plats, några saker kommer att ordnas väl på plats. På söndag blir stora packardagen för mig och Ole, hoppas vi får med oss allt.

Ni som ser framför er friluftsliv med minimal packning får tänka om. Nu snackar vi campingstyle modell större.

Mycket att tänka på både för privatlivet under jamboreen men också mycket att tänka på för jobbet på jamboreen.

men det är bara 9 dagar kvar!

En hyllning till mormor och morfar

Det var med ett visst mått av skeptism som Ole och jag hösten 2007 gick och tittade på den lägenhet som vi bor i nu. Det kändes ju minst sagt knas för min del att flytta hem till samma trappuppgång som jag bott i de första 20 åren av mitt liv och det faktum att mamma och pappa bor kvar, två våningar ovanför oss.

Idag mer än 3,5 år senare har jag inte ångrat vår flytt för 5 öre. Lägenheten är kanon, varje centimeter av mitt hem trivs jag med. Den är ljus, fräsch, praktisk och smart fördelad. Dessutom är vårt vardagsrum något utöver det vanliga, gigantiskt stort med massor av yta för fest, lek och dans!

Därutöver bor vi ett stenkast från Ribban, kära fina Ribban, min oas i livet. På Ribban löptränar jag, cyklar med Truls, kastar stenar i vattnet, går på hundfältet när vi är hundvakt och framför allt är det här jag solar och badar så fort tillfälle ges (kanske inte lika ofta nu som förr, men dock). Vi har även nära till jobbet, dagis, parken, Västra hamnen, affärer och vänner. Sist men inte minst har vi nära till mormor och morfar, alltså mina föräldrar, Truls morföräldrar.

Det första året, innan Truls föddes, blev det precis som vi hade sagt. Vi sprang inte på varandra särskilt ofta, ibland i trappen, ibland i garaget och ibland ute på gatan. Nån gång då och då kom vi upp till dem för att äta middag ibland på andra hållet.

Så föddes Truls och hela vårt liv blev upp och ner, men bara till det positiva, att få barn är det absolut i särklass bästa som hänt mig. Att dessutom få se Truls få en sån fantastisk relation till sina morföräldrar som han har, ger mig en oerhört skön och bra känsla. Truls älskar sin mormor och morfar, Gull och Bent, som de heter!! Så fort vi ritar och målar så målar han teckningar till dem, så fort han ser dem skiner han upp i ett fantastiskt leende. Tänk när han blir lite äldre och kommer hem från skolan, vilket trygghet för honom (och för mig) att mormor och morfar finns två trappor upp. Jag tror nog allt att det är vi som dragit vinstlotten som har mormor och morfar så nära, otaliga gånger har vi kunnat få hjälp med passning, fått tillgång till tvättider, lånat symaskin mm men kanske de också är ganska nöjda med att vi bor nära, så att de kan träffa sitt barnbarn så ofta som de gör.

I andra kulturer är det ju inte ovanligt att man bor med sin familj hela livet. Äldre familjemedlemmar bor kvar i huset och nya familjemedlemmar tillkommer, jag börjar mer och mer förstå varför den traditionen finns kvar. Jag menar inte på något sätt att det är dåligt att flytta från sina föräldrar och jag är mer än väl medveten om att jag tillhör undantagen i dagen svenska samhälle, men jag har insett hur lyckligt lottad jag är i livet. Jag har en god, fantastisk relation med mina föräldrar och min son har en lika god och lika fantastisk relation med mina föräldrar. Tänk om alla hade kunnat få ha det så!

I love you mami och pabi!

VVW

V - som i kräftskiva på Visingsö. Igår ringde Charlotte och bjöd upp oss i augusti, helt otroligt lyckades de pricka in den enda helgen som vi kan. Härligt, längtar redan!

V - som VAB. Har vabbat halva dagen idag för Truls har feber. Hoppas det inte håller i sig för länge.

W - som i World Scoutjamboree. Bara 22 dagar kvar tills den startar, dvs bara 17 dagar kvar tills vi flyttar ut till fältet. Jag längtar!