onsdag 7 maj 2008

Gamlegård

I helgen genomförde avdelning Kometerna övernattning trots att "bara" 5 barn anmält sig. Faktum är att dessa övernattningar oftast blir bättre, mysigare, roligare och mer givande både för ledare och barn än de då det hänger med mycket barn. 4 pojkar och 1 tjej samt tre ledare njöt av fantastiskt sommarväder och vi var i princip ute från morgon till kväll nonstop. Ungarna fick laga mat både på stormkök och över öppen eld och Johan lärde dem att tälja fastän de egentligen är för unga för att använda kniven. Snacka om att de blev stolta då!! Dagens överraskning kom när vi skulle gå och lägga oss, då hade vi ledare tagit med extra liggunderlag och tjocka sovsäckar och så fick de erbjudanet om att antingen sova i tält eller i vindskydd (eller inomhus om de ville det) och då blev de eld och lågor!! Tre av killarna ville bo i tältet, tjejen ville sova med mig och den fjärde killen med lite hemlängtan ville också sova med ledarna. Sagt och gjort efter en gourmetgrillkväll vid de fasta vindskydden gick jag och två av barnen och la oss i vindskyddet (jag i mitten!!)och när jag vaknade på morgonen kunde jag inte röra mig en millimeter. De två små söta barnen hade lyssnat på mitt tips om att ju närmre man ligger mot varandra desto varmare blir det. Fast det var ganska mysigt med två små söta 8 åringar intill sig!!






I måndags var det dags för Vårruset, tredje året i rad som jag deltar. Några knep har man lärt sig på vägen. Första året ställde jag och Katarina oss naivt i startgrupp 4 - joggagruppen....men eftersom kvinnor i kranskommunerna inte verkar kunna läsa hade alla tjocka gäng med tanter som jobbar inom sjukvården och som köpt likadana neontröjor med en klatschig text på ställt sig i grupperna innan och när väl startskottet gått så börjar de j-vla puckona att gå....inte lunka...utan gå. Första året kom jag hem rasande för att jag hade fått springa ute i rabatterna för att dessa förbannade gäng med magväskor och cigg i munnen går 6 man i bredd och vägrara flytta sig. Genast döptes loppet om till Fettolunken. Förra året testade jag en gång till och trängde mig fram till startgrupp 1 och då gick det mycket bättre, därför gjorde jag och Katarina likadant i år och tjohoo vad det gick i början. Katarina som är snabbare än jag tappade jag bort efter 10 meter. Loppet gick bra men jag försämrade min tid jämfört med tidigare år med 2 minuter men det kanske har sin naturliga förklaring. Nåväl, mycket nöjd med insatsen och mer motiverad till att motionera än på länge!

Budapest hägrar i tankarna och dit drar jag och vårruskollegan Katarina på fredag - lofas!!