40,4

hur hade jag agerat om jag hade 40,4 graders feber? Förmodligen legat nerbäddad och tyckt vääääldigt synd om mig själv.
Truls äter bulle, tittar Pippi och leker med en kam.

Vi är olika helt enkelt!

Cissi vs Mollusker 1-0

de är fortfarande kvar, men inte lika många och merparten är på väg att försvinna. En stor kvar på bröstet och någon halvstor kvar på ryggen, men de flesta i armvecket och på sidan av bröstkorgen börjar sakteliga försvinna helt! Najs!

Rutiner

tack vare dagis har det blivit en hel del rutiner i Truls liv, mest på gott lite på ont.
En normal dag ser ut så här:

kl 6-7 vaknar och går in till mamma och pappa och ligger en stund i deras säng
kl 7-7.20 frukost, oftast en skål fil med flingor
kl 7.20-7.40 påklädnad (detta moment är inte mitt favoritmoment....)
kl 7.40 dags för cykelfärd (oftast med pappa) till dagis
kl 7.55 framme på dagis
kl 8 frukost nr 2
kl 9 ut i parken med hela avdelningen
kl 11 lunch
kl 11.30 sova
kl 12.30 vakna
kl ca 16 hämtning på dagis (oftast av mig)
kl 17 middag
kl 19-19.30 natti natti

Det som vi upptäckt att redan en stund innan det är dags att sova signalerar Truls genom att gå omkring med snuttefilten på huvudet, vilket skänker mig och Ole några härliga skratt varje kväll!

Dagis vs förskola

Nu har det snart gått 1,5 vecka sedan Truls började på förskola som det korrekt heter. tror att jag aldrig kommer att lära mig att säga det utan envisas med att säga dagis till fröknarnas (fritidspedagogernas) förtret.

Ole och jag var inte särskilt oroliga inför dagisstarten och det visade sig att vi hade helt rätt. Truls trivs som fisken i vattnet. Första dagarna var Ole med hela dagarna men sedan i torsdags i förra veckan är Truls själv på dagis. Visst hugger det till i modershjärtat på morgonen när man lämnar honom men samtidigt vet jag att han har så himla roligt och förmodligen inte skänker mig eller Ole en tanke på hela dagen.

Fröknarna, Jenny, Katarina och Caroline, tycker att han är en liten solstråle som mest står och glor förundrat när de andra barnen gråter. Idag var han och en annan kille, Hannes, de enda som åt av maten för att den var för starkt kryddad. Det gillar jag att höra det tyder på att vi inte skämmer bort honom med mesmat här hemma och aptit har han ju. Det är mest småkillar som börjat nu i höst och än så länge kan vi se att Truls har kul med ovan nämnda Hannes men även Erik och Alfred. Vi får se i framtiden hur kompiskonstelationerna uppstår!

På måndag börjar Ole jobba och jag tror att han har lite ångest för att dessa 9 månader har gått förbaskat fort, precis som jag kände förra vintern, men jag tror också att han är otroligt nöjd med sin tid som pappaledig. Jag vet att han har njutit av varje sekund och att han och Truls har fått en fantastisk pappa-son-relation som bara kommer att bli bättre för varje sekund som går. Att Truls gillar sin pappa går inte att ta miste om, tyvärr är jag inte på andra plats ibland utan alltid! Fast jag älskar min pojkar allra mest ändå!

Not meant to be

andra gången denna sommar som famijen Formare försöker ta sig till en djurpark. I juni var det till zoo i Köpenhamn och idag var det Skånes djurpark. Båda dagarna har varit de regnigaste denna sommar....gaaanska drygt. Vi har prelbokat nästa lördag och hoppas på bättre väder då, sen är det kört. Synkade precis min och Oles kalender och insåg att vi i princip är uppbokade fram till mitten av november - galet!

IoW

Årets första semester har påbörjats och samtidigt med det har jag lyckats gå och få århundradets förkylning. Snorar, hostar och nyser i ett, men visst är det lite bättre att vara genomförkyld på Isle of Wight än hemma?
Flög till London i onsdags och Truls skötte sig exemplariskt på flyget. Eftersom vi gick upp i ottan somnade han lägligt så fort vi lyft med planet och sov hela resan till det var dags att landa i London.
Eftersom bilbarnstol kostar en förmögenhet att hyra, 65 pund, hämtade Ole hyrbilen (en najs Mercedes Bklass - upgraded of course) själv medan Trulleman och jag tog lokalbussen 285:an för 2 pund till Kingston där vi sedan promenerade de sista 15 minutrarna hem till casa Rivers. Väl framme vid 93:an hade Malin lånat bilbarnstol av grannarna!
Första dygnet softade vi i ösregnet i Kingston och igår bar det av till Seaview på Isle of Wight. Lånfredagen inleddes med ösregn, men rediga som både Formare och Rivers är så gick vi ut i alla fall och efter ca 20 min i regnet sprack det upp och nu är himlen blå och solen skiner.
Att resa med en 16 månaders bebis/pojke som tycker att springa, gå och klättra är det bästa som finns är, i sanningens namn, ganska jobbigt. Inte en lugn stund och hela tiden ett vakande öga på soffbordet, kaminen, trappan, pusselhörnan, ljusstakarna, stereon, telefonen, spisen, kompostspannen, vedhögen, trappan igen, skåpen i köket, nattduksbordslampan, trappan mm. Men trots detta konstaterar Ole och jag dagligen att han är ju utan tvekan det finaste som finns på denna jord. På säker andra plats är Elsa som förgyller vår resa med glada tillrop och ständiga små finurliga leenden. Väldigt lättcharmad och gosig!
Ska passa på att njuta av stillheten meden herrarna i mitt liv ligger och sover!

God fortsättning

Idag har det inmundigats sjuka mängde julmat ute i Skurup hos min morbror och min moster. Som om vi inte åt tillräckligt igår!

Julafton blev alldeles lagom igår. Först var vi fyra timmar hos Oles syster i Skanör och minglade, såg Kalle, åt julmat och delade ut klappar. Trulleman fick bl a minisporks och ett tält som redan är riggat inne på hans rum.

Vid 17.30 bröt vi upp från Skanör och tog oss tillbaka till Malmö och firade resten av julen hos mina föräldrar. Vi började med julklapputdelning och sedan blev det seeeen julmiddag. Truls var på topp och vägrade sova på hela kvällen men det kan man faktiskt leva med för han är ju faktiskt världens finaste och det är ju bara julafton en gång om året.

Själv fick jag parfym av Ole "Lovely" och en annan av mina föräldrar "Puma"

Truls fick massor av tröjor både av mig och Ole men också av mormor och morfar, så du som läser dessa rader och mot förmodan skulle få för dig att köpa något till Truls köp för guds skull inga tröjor!!

När man väl fått kläm på det...

... så går det fort! För en och en halv vecka sedan kunde han bara ta 2 steg!

one small step for man, one giant leap for mankind

Plan B verkar funka

Truls har lagt sig till med en störig ovana sista tiden, nämligen att vakna tidigare och tidigare för varje morgon. "Förr" vaknade han oftast mellan 6-7 på morgonen men sista månaden har han vaknat allt mellan 3.30-6. Både Ole och jag har kännt att det är en utveckling på fel håll! Plan A var att vi skulle föregå honom och ställa klockan och ge honom välling innan han vaknar med sina vrål som det oftast är på morgonen när han vaknar, men eftersom han vaknat tidigare och tidigare för varje dag så har det där med klockan inte hjälpt oss.

Plan B var istället att ge honom mer välling. Som vanligt lägger vi honom vid 20 och då somnar han oftast ganska omgående. Ole och jag brukar alltid därefter sitta uppe i åtminstone 3 timmar till. Sagt och gjort, vid 23 gav vi Truls en välling till (som han intog sovandes - coolt!) och imorse vaknade han inte förrän vid 6 då han fick sin sista välling, och nu är klockan 8.50 och först nu hör jag honom gny där inne - najs!

to be continued...

för nästan exakt 11,5 månad sedan föddes Truls. Samtidigt som det känns som igår så känns det som att det är väldigt länge sedan! Nu går en era i graven - imorgon börjar jag arbeta, om än bara på halvtid.

Vår prins ligger för närvarande och sover i soffan där han deckade i mammas famn medan jag satt och tittade på Körslaget - repris!! Helgen har varit otroligt seg (en kombination av förkylning och Kretsledarfest i fredags) men desto mer tid har jag fått tillsammans med Truls.

Det går inte i ord att beskriva hur mycket jag tycker om honom. Varje blick han ger, varje litet ljud som kommer ur honom, varje blöja han producerar, varje andetag han tar så producerar han bara kärlek till mig och Ole. Tänk att vi två fick en så fin pojke - finast i hela världen.

Nu blir det sakta men säker nedtrappning av föräldraledigheten och sen tar pappa över, det vet jag att både Ole och Truls ser fram emot. Mina älsklingar kommer att få det så kul nästa år.

Nu tar jag och fokuserar på mitt nya jobb, spännande!

Det sötaste som finns

för tillfället är när Truls går med sin Brio-lära-gå-vagn och har farfars telefon med massa melodier i själva vagnen och måste stanna och välja ny melodi varje gång den förra tar slut!! Han brås på sin mor!!

Filmkavalkad

Truls har gjort lite framsteg sista tiden, titta och njut!!


Kul med pappas laptop!


Hoppas ni hör att Truls säger Hallå i början av klippet!


äter själv


DYK!

Bildkavalkad

Leker med morfar!


Med mamma på babysimmet!


Med pappa på babysimmet! (pappa ser lite koko ut!!)


Favoritbilden den sista tiden!



Kusin Morris och Truls



Kusin Svala och Truls



Poserar i sin morgonrock!



Truls leker i köket!

Nappkrok

Ole och jag hade en idé om att hänga upp en krok bredvid Truls spjälsäng där vi skulle försöka hänga alla Truls nappar. Kroken fick sitta uppe i 2 dagar sedan hittade Truls den och roligare leksak går inte att få tag på....drygt!

2 sidor av samma mynt

å ena sidan är jag sjukt taggad och längtar ihjäl mig tills jag ska få börja jobba på mitt nya jobb. Har inte vågat skriva något här på bloggen tidigare men måndagen den 16 november börjar jag ny anställning som scoutkonsulent för Södra Skånes- och Kulla scoutdistrikt. Det ska bli urkul och personligen vet jag att de verkligen fått rätt person på rätt tjänst. Det här jobbet passar mig som handen i handsken. Börjar jobba 50% fr o m måndag till årsskiftet och efter årsskiftet då Ole går på sin föräldraledighet så börjar jag jobba 100%. Det ska bli himla kul!

å andra sidan så innebär detta att min föräldraledighet håller på att ta slut. 5 dagar kvar och jag har stundtals ångest över detta. Dels är det bara till att inse att jag trivs som fisken i vattnet med att "inte ha något att göra". Mina dagar bara flyger fram i alla fall och det är nog tack vare att jag är så engagerad i så mycket så att jag, trots att jag är ledig, fyller dagarna med intressanta uppgifter, dels så svider det i hjärtat av att inte få träffa Truls non-stop. Visst kan jag vara lätt irriterad när han skriker oavbrutet men det finns ingenting som kan jämföras med honom. Usch vad jag kommer att sakna honon.

Varför?

Har jag aldrig tidigare gått på öppen förskola? Det finns säkert många bra anledningar men främst är det nog för att jag inte vågat. Idag tog jag mig i kragen och tillsammans med Truls (så klart), Jens och Morris gick vi till S:t Andreaskyrkans församlingssal och besökte deras öppna förskola. Truls älskade det! Vi var väl ca 30 barn i blandade åldrar och Truls var i himmelriket. Massor av kompisar, massor av leksaker, god och billig fika (som Jens dessutom bjöd på, så då brukar det bli billigt) och sist men inte minst en sångstund inne i kyrkan. Jag hoppas verkligen att vi kommer dit igen!

Dessutom har jag skaffat mig ett beroende- Mandalas. Från början en del av buddistiska ritualer då man inom en cirkel gör avancerade mönster i med hjälp av färgad sand. Riktigt så avancerat gör inte jag det, utan jag köpte mig ett Mandalaritblock och tuschpennor igår när jag lunchade med Lisa och jag har redan målat tre, varav en kan du se här Måste nog införskaffa mig fler färger, man blir ganska begränsad med bara sex färger! Otroligt avslappnande i alla fall!

Jag bara måste

lägga in en film till på min söte Truls!

Nya framsteg!

...med betoning på steg!

en ny tradition?

Igår hade Lina 30-årsfest. Riktigt härligt röj blev det med god mat och massor (och då menar jag verkligen massor) av rödvin. Många goa bitar på dansgolvet som mest befolkades av Katarina och jag, med några inhopp av Lina och Linas svägerska Annelie.

Festen var barnfri. För att inte överbelasta mina föräldrar (som säkerligen hade ställt upp om vi hade frågat) frågade vi Lisa och Jens istället om de kunde vara barnvakter. Vi kände spontant att kan vi få Truls till att känna sig hemma med Morris, Loe och Lisa och Jens och vice versa så har vi förmodligen mycket att vinna på hela konceptet. Själv ser jag framför mig hur dessa två små pojkar om några år tjatar på sina föräldrar för att få sova över hos varandra, hur de bygger koja under täcket, vägrar somna i tid, busar, skrattar, leker och jag bara längtar efter att få uppleva det.

Lite nervös va jag allt i morse när de skulle lämna tillbaka Truls innan de själva skulle på babysim, men det hade jag inte behövt vara! Inga sura miner, ätit och sovit som han skulle och skrattat mest hela tiden - jag är nöjd!

Tack familjen Formare i TH, det här gör vi om!!