Dagis vs förskola

Nu har det snart gått 1,5 vecka sedan Truls började på förskola som det korrekt heter. tror att jag aldrig kommer att lära mig att säga det utan envisas med att säga dagis till fröknarnas (fritidspedagogernas) förtret.

Ole och jag var inte särskilt oroliga inför dagisstarten och det visade sig att vi hade helt rätt. Truls trivs som fisken i vattnet. Första dagarna var Ole med hela dagarna men sedan i torsdags i förra veckan är Truls själv på dagis. Visst hugger det till i modershjärtat på morgonen när man lämnar honom men samtidigt vet jag att han har så himla roligt och förmodligen inte skänker mig eller Ole en tanke på hela dagen.

Fröknarna, Jenny, Katarina och Caroline, tycker att han är en liten solstråle som mest står och glor förundrat när de andra barnen gråter. Idag var han och en annan kille, Hannes, de enda som åt av maten för att den var för starkt kryddad. Det gillar jag att höra det tyder på att vi inte skämmer bort honom med mesmat här hemma och aptit har han ju. Det är mest småkillar som börjat nu i höst och än så länge kan vi se att Truls har kul med ovan nämnda Hannes men även Erik och Alfred. Vi får se i framtiden hur kompiskonstelationerna uppstår!

På måndag börjar Ole jobba och jag tror att han har lite ångest för att dessa 9 månader har gått förbaskat fort, precis som jag kände förra vintern, men jag tror också att han är otroligt nöjd med sin tid som pappaledig. Jag vet att han har njutit av varje sekund och att han och Truls har fått en fantastisk pappa-son-relation som bara kommer att bli bättre för varje sekund som går. Att Truls gillar sin pappa går inte att ta miste om, tyvärr är jag inte på andra plats ibland utan alltid! Fast jag älskar min pojkar allra mest ändå!