det känns konstigt

totalt 20 dagar har jag spenderat ute på Gamlegård i Torna Hällestad tillsammans med ett härligt gäng ungdomar och ledare. Idag är lägret slut, konfirmanderna åkte hem vid 11 och vi ledare skiljdes åt några timmar senare.

Jaha, vad ska man göra nu då? Har sällan känt mig så tom inombords som jag gör för tillfället. Lägenheten känns tyst (Truls deckade kl 18 idag (kan bli en spännande natt) och Ole ser fotboll), jag känner mig ensam och saknaden är stor.

Den värsta känslan, som vägrar ge med sig, är att jag inte vet när eller ens om jag kommer att träffa konfirmanderna igen. De bor spridda över framför allt Skåne men även uppåt landet och hur gärna vill en 15-åring hålla kontakten med ledaren på 31 år?? Tveksamt....

Jag hoppas och tror att allt lägger sig om några dagar, oavsett känns det galet att jag ska börja jobba imorgon - på riktigt.