IoW

Årets första semester har påbörjats och samtidigt med det har jag lyckats gå och få århundradets förkylning. Snorar, hostar och nyser i ett, men visst är det lite bättre att vara genomförkyld på Isle of Wight än hemma?
Flög till London i onsdags och Truls skötte sig exemplariskt på flyget. Eftersom vi gick upp i ottan somnade han lägligt så fort vi lyft med planet och sov hela resan till det var dags att landa i London.
Eftersom bilbarnstol kostar en förmögenhet att hyra, 65 pund, hämtade Ole hyrbilen (en najs Mercedes Bklass - upgraded of course) själv medan Trulleman och jag tog lokalbussen 285:an för 2 pund till Kingston där vi sedan promenerade de sista 15 minutrarna hem till casa Rivers. Väl framme vid 93:an hade Malin lånat bilbarnstol av grannarna!
Första dygnet softade vi i ösregnet i Kingston och igår bar det av till Seaview på Isle of Wight. Lånfredagen inleddes med ösregn, men rediga som både Formare och Rivers är så gick vi ut i alla fall och efter ca 20 min i regnet sprack det upp och nu är himlen blå och solen skiner.
Att resa med en 16 månaders bebis/pojke som tycker att springa, gå och klättra är det bästa som finns är, i sanningens namn, ganska jobbigt. Inte en lugn stund och hela tiden ett vakande öga på soffbordet, kaminen, trappan, pusselhörnan, ljusstakarna, stereon, telefonen, spisen, kompostspannen, vedhögen, trappan igen, skåpen i köket, nattduksbordslampan, trappan mm. Men trots detta konstaterar Ole och jag dagligen att han är ju utan tvekan det finaste som finns på denna jord. På säker andra plats är Elsa som förgyller vår resa med glada tillrop och ständiga små finurliga leenden. Väldigt lättcharmad och gosig!
Ska passa på att njuta av stillheten meden herrarna i mitt liv ligger och sover!