seperationsångest

mina bröst håller på att skiljas från Truls! Nu har vi nämligen inlett operation "puré"!! Två dagar i rad har Truls fått smakportion av potatis och morötter och det verkar var med skräckblandad förtjusning som han låter sig smaka! Förhoppningsvis inser han snart att det är väldigt gott med riktig mat, men samtidigt kommer en konstig känsla krypandes genom min kropp, snart är han så stor att han inte längre behöver min mjölk, och de mysiga stunderna med amning är snart ett minne blott... men framtiden har säkert mycket bra grejer och stunder att bjuda på!! eller vad tror ni??