Torsdag 24 juli

Även om vandrarhemsrummen var minimala var vi ändå väldigt nöjda med vårt boende. Fina miljöer både inom- och utomhus. Frukost intogs och sedan packade vi snabbt för att påbörja vår färd norrut(!) igen!! Vi tänkte passa på att stanna på några minnesvärda platser innan vi gav oss ut i det blå spåret. Med vår hyrbil tog vi oss först till Gunnerud. Det är platsen där, i princip, hajken slutar. Vi kunde konstatera att Klarälven hade lågt vattenstånd och att hajken hade excellent väder. På väg därifrån hände största smolket i bägaren på hela vår semester, vi körde över en katt. Usch det går inte att beskriva med ord hur ledsna vi båda blev. Vi var tvugna att stanna, Ole var stark nog och la katten åt sidan, men usch så hemskt det var. Detta satte spår i oss i flera dagar men framför allt under de kommande timmarna. Trots vårt tillstånd fortsatte vi vår färd. Ett stopp i Ekshärad med besök på kyrkogården med de fantastiska gravstenarna/järnkorsen och sedan upp längs med älven. Vi besökte två andra kyrkor den i Norra Ny och i Dalby. Vi är väl inte direkt kyrkliga av oss,men dessa gamla träkyrkor är det något visst med oavsett om man är religiös eller ej. Så åkte vi bort till byggplatsen, dvs platsen där flottarna byggs under hajken. Timret var redan på plats och utedasset som vi byggde för 3 år sedan stod kvar i skogskanten! Efter en strapats på småvägar tog vi oss bort mot vårt mål för dagen - Tjärnarna. Tjärnarna är en av de allra finaste, om inte finaste, nattplatserna under hela hajken. Ditt in kan man inte ta sig med bil så vi fick parkera ca 2 km ifrån och vandra in längs den nästintill obefintliga stig som finns, tack och lov gick vi rätt denna gång tillskillnad mot för några år sedan! I fantastiskt sommarväder väntade vi sedan på att få höra något ljud som förvarnade oss på att scouterna var i antågande.... under tiden hann vi med att bada, laga mat, sy fast märken på skjortan och njuta av att vara tillbaka. Vid 17.30 kom hela ligan, dvs 45 scouter och 6 ledare. Återseendet med de gamla kavaljererna blev väldigt omtumlande och på en sekund kändes det som att man var tillbaka i hajken. Dock var vi väldigt försiktiga, även om man känner sig hemma så är det ju inte vår hajk. Vi tog oss några allvarliga ord med Annica och förklarade att vi kunde stanna en liten stund eller till dagen därpå. Kavaljersteamet fick bestämma, och trots att det var några nya med som vi aldrig träffat förrut bestämdes det att vi fick stanna! Fantastiskt. I gassande kvällsol njöt vi av bad, hajkberättelser och god mat och bäst av allt - på kvällen fick vi vara med om en härlig Värmlandsafton som blev kanonfin med Poetry Slam, Värmländska skrönor, Dan Andersson låtar och en fantastisk avslutning med Ack Värmland du sköna! Snacka om att vi sov gott denna natt!