så snabbt

tänk så snabbt allt kan förändras. I söndags fick jag det fruktansvärda beskedet att min bästa kompis mamma hade dött i fredags. Alla var helt oförberedda på detta, ingen i världen kunde misstänka något, men hjärnblödningen gjorde att hon inom loppet av några timmar inte längre fanns i livet. Givetvis sörjer jag min kompis mamma men främst går mina tankar till Lina och hennes bror. Jag kan inte föreställa mig vad de går igenom för tillfället, och på något sätt skjuter man bort tanken på hur man själva hade reagerat och agerat om något liknande hänt en själv. Samtidigt får man sig en tankeställare att man inte kan ta allt för givet, att man inte ska stressa så förbaskat mycket som man har en viss tendens att göra, att man ska visa för vänner och familj hur mycket man tycker om dem och hur mycket de betyder för en. Just nu känner jag mig lyckligt lottad som har min man som tog hand om mig i söndags när jag fick det tråkiga beskedet, då känndes det fantastiskt att krypa upp i hans famn och gråta ut. Stackars Lina....ikväll ska jag träffa henne en kort stund, just nu betyder hon allt för mig och jag ska göra allt som står i min makt för att få henne till att må åtminstone lite bättre.