Vilma

träffade jag på lunchen med mamma Pernilla. Najs att få lite besök ute i trista Limhamn! Vilma, eller Vilmsi som Malin kallar henne, är ju en helt underbara lite flicka. Tänk om jag också hade kunnat få en så snäll liten dotter som inte skriker, kladdar eller för en massa liv....usch jag börjar låta som min pappa!! Men söt är hon oavsett om hon är tyst eller ej, måste nog hitta en bild på henne och lägga upp här!