Antiklimax

I onsdags fyllde vår lille pojke 2 år. 2 år är himla stort!
Detta skulle firas i lördags med bullar och bång. Detta hade vi bestämt redan tidigare i höst - lördagen den 4 december kör vi plattan i mattan och har först traditionellt 2-årskalas för släkten mellan kl 13-15 och en timme senare öppnar vi upp för öppet hus och glöggmingel. Det var dessvärre en hel del som redan var uppbokade denna helg men trots detta räknade vi med att minst 40 pers skulle komma till Rosso på lördagen....men icke.

Natten mellan torsdag och fredag väcks vi av ett ramaskri inne från Truls rum, båda kuddarna täcken och Truls själv är täckt av kräk - nice. På eftermiddagen hade de varnat för att det gick magsjuka på dagis och inte slapp vi undan. Ole stannade hemma med sjuklingen på fredagen och till en början såg det bra ut, men på fredag eftermiddag var det ett faktum. Ut med massor av sms och mail där vi ställde in lördagens fest. Under lördagen kändes hela dagen som ett antiklimax. Hade verkligen sett fram emot tillställningen, inte så mycket för Truls kalas skull utan mer för att träffa alla människor varav en del man inte sett på länge.

Natten mellan lördag och söndag drabbas även jag. Jag ska inte gå in på några detaljer, men maginfluensa är inte kul oavsett om du precis fyllt 2 år eller snart ska fylla 32 år. Uääääää
6 timmar senare är det Oles tur. Ole och jag var halvdöda, Truls ganska pigg. Idag har vi stannat hemma alla tre. Ole och jag mår bra men nu har Truls helt plötsligt fått feber....när ska detta sluta.

Summa summarum: Truls har gått på dagis i snart 3,5 månad. I fredags var första gången vi någonsin behövde VAB'a. Detta efter att dagis för första gången på hela hösten spenderat merparten av veckan inomhus pga snön och minusgraderna....jag är övertygad om att det är därför Truls inte stod pall. I love utedagis!!